Fallgropar och lärdomar för klubb- och sportchefer

För en tid sen publicerades texten ”IK Skurk – guide för den driftige klubbchefen till ära och berömmelse”. Den var skriven med glimten i ögat och delade ut en och annan syrlig pik mot vissa klubbar – idag byter vi till en lite mer seriösare ton men spinner vidare på ämnet när Jimmy Fors delar med sig av sina råd till alla de klubbar som tar steget uppåt.

Efter sex år på Ettanfotboll har jag vinkat av flera föreningar som lämnat semi-professionell fotboll bakom sig för att spela elitfotboll, vissa har återvänt dit medan andra tagit de första stegen i ”finrummet”. En del av de här klubbarna har varit tillbaka i Division 1 redan efter en säsong, medan desto fler har lyckats hålla sig kvar och senare etablera sig på elitnivå. Under mina år har jag skapat mig min bild av vilka fallgropar och lärdomar andra klubbar kan lära sig av för att inte fastna i gamla hjulspår. Jag säger inte det är facit, men det är mina åsikter.

Jag är inte Willy Wonka och ni skall inte få besöka chokladfabriken i boken, men det gyllene receptet i denna text är baserad på tre ben; Organisation, Kontinuitet och ekonomi i balans. Samtliga är med föreningen i fokus. Det skulle vara lätt att säg att om man har bättre spelare än alla andra motståndare så vinner man, men riktigt så enkelt är det inte och det tror jag nog att alla är överens om – det krävs mycket mer än så, främst av de utanför det sportsliga.

Organisation är viktigare än ord kan beskriva, ändå glöms det ofta bort i viljan att göra resan uppåt i seriesystemet så kortvarig som möjligt. Istället prioriteras (oftast) A-laget och då blir konsekvensen att organisationen utanför det sportsliga tenderar att halka efter litegrann. För att förtydliga, när jag brukar pratar om organisation så delar jag upp det i tre delar, den sportsliga är såklart en av tre delar och de övriga två är kansli- och evenemangsorganisation.

”Varför ska man prioritera kansliet, det vinner inga serier?”

Nej, det stämmer. Det är inte kansliet som vinner poäng, de vinner inte heller serien till er. Men utan en ryggrad i en förening, hur skall den någonsin kunna bli hållbar i längden? Lika lite som det är kansliet som vinner poäng, lika lite är det spelarna som administrerar alla medlemsavgifter, statliga och kommunala bidrag eller hanterar biljetterna till matcherna. Inte heller är det spelarna som tar emot, visiterar, släpper in eller tar hand om publiken när de besöker matcherna – därför behöver kansli, marknad och sport mötas under ett paraply.

Det som ofta glöms bort i jakten på spel i högre seriesammanhang är kraven som kommer med uppgiften. På Division 1-nivå har vi också en matchmanual, men den är en droppe i havet om man jämför med kraven för spel i Superettan. Vilket gör att kravet på föreningens evenemangsorganisation ökar radikalt. Har man då inte prioriterat att bygga en organisation som hanterar de ökade kraven blir utmaningen stor, och till följd av det blir de ekonomiska fördelarna inte fullt så stora som man trodde, eller budgeterade, för. Därför är det viktigt att organisationen får lägga grunden för nivån A-laget spelar på, om man tillåter föreningen att rent organisatoriskt vara en elitförening är också stegen till elitnivå väldigt mycket kortare. 

Kontinuitet är en annan framgångsfaktor. Givetvis behöver man förstärka, såväl på planen som på kansliet när kravbilden ökar, sportsligt och organisatoriskt. Men i takt med att den ökar så blir också kontinuiteten viktigare. Vad gäller det sportsliga kan det handla om både spelartrupp och ledarstab, även om Superettan är en större utmaning rent sportsligt så får man inte glömma bort vad god gruppdynamik kan göra för prestationerna på planen. Då är det bra att hålla kvar så mycket som möjligt av fjolårstruppen, så de får vara stommen och visa vägen för de nya som kommer in i gruppen – då blir också de nya spelarnas väg in i laget betydligt mycket enklare. Kontinuitet leder till en sammansvetsad grupp, det ger en resultat.

”Ska vi behålla Division 1-spelare när vi spelar i Superettan? Det håller ju inte!”

Det får ni gärna tro om ni vill, men statistiken säger annat. Historiskt sett har de klubbar som fått möblera om rejält i truppen haft svårast att hänga kvar efter år ett – och de som lyckats behålla en kontinuitet i sin spelartrupp lyckats rädda kontraktet och senare etablera sig på elitnivå. Sedan är det logiskt att man byter ut spelare på några positioner, vissa slutar och andra vill inte göra den satsning som krävs på en högre nivå. Och vissa lämnar för klubben inte tror på dem, alternativ man vill frigöra löneutrymme för andra man tror på desto mera. Ett alternativt är att bygga långsamt; förening, organisation, spelartrupp och nå sina stora framgångar – och när man är redo för klivet se till att man har en bra grund i sin spelartrupp som klarar av steget uppåt. Där tror jag att Andreas Dayan och Ado Sadzak ligger i framkant!

För att knyta ihop säcken med det sportsliga, innan jag berör det organisatoriska, så vill jag lyfta fram att Division 1-fotbollen årligen levererar 35-50 spelare till elitfotbollen. Och de siffrorna är såklart inte bara från seriesegrarna, men historiskt sett har det levererats bra talanger som prövat vingarna för första gången i seniorsammanhang till större utmaningar. Om man kikar på VM-truppen i somras hade fyra spelare i 23-mannatruppen en bakgrund i Division 1-klubbar och på Division 1-nivå; Jimmy Durmaz (BK Forward), Viktor Claesson (IFK Värnamo), Marcus Rohdén (Skövde AIK) och såklart Västerås stolthet Victor Nilsson-Lindelöf. Även om det här må ha varit ett sidospår så har ju VSK hämtat in just två talangfulla spelare från den Södra Division 1-serien, och jag är övertygad att bägge kommer göra stora avtryck!

Över till det organisatoriska då, om det inte har märkts i tidigare stycken så vill jag betona att jag alltid kommer vara en förespråkare av föreningsutveckling före dyra spelartrupper, detta för jag lever efter regeln att ”spelare och ledare kommer och går men föreningen består”. Det är min regel, och än en gång vill jag understryka att det inte är ”rätt facit” för alla, men om jag vore klubb- och sportchef i en förening hade jag arbetat efter den. Annars hade vårt, mitt och klubbens, samarbete inte fungerat – då hade våra visioner varit långt från varandra.

Regeln ovan gäller såklart inte i alla föreningar, vissa har ekonomi som tillåter investeringar på det sportsliga planet (också). Men om man har ett Champions League-lag ute på planen men ett korplag på kansliet, tror ni inte det blir svårt när sport och marknad behöver mötas för att skapa förutsättningar för hela föreningen att växa? Prioritera därför organisationen, det må vara tjatigt men blickar ni VSK-are tillbaka några år så var den ekonomiska sitsen lite mindre angenäm – då fick man skala ner kostnader. Och i takt med att förutsättningarna blir bättre är det viktigt att låta föreningen skapa möjligheten för att stå på egna ben genom att skapa nya marknadsintäkter, driva sociala projekt och vara ansiktet utåt för hela staden rent sportsligt med spel i Superettan. Bygger man inte organisationen så den blir självförsörjande kommer det egna kapitalet till slut att urholkas, och föreningen är tillbaka på ruta ett – igen.

Vidare får man väl säg, och här skall Västerås SK vara tacksamma för att ni supportrar finns och att föreningen gjort ett FANTASTISKT grundarbete med evenemangen i Division 1. För när andra lag tar klivet uppåt så är det steg att gå från små arrangemangskrav till att man skall ha många fler matchfunktionärer på plats – och i tider som denna är det inte lätt att få ideella krafter att ställa upp. Där ligger VSK före sin tid, och det är en fördel när man nu tar klivet in i elitfotbollen – bra jobbat sportklubben! Det är dock en stor utmaning för andra, och som tidigare nämnt blir det ofta bortglömt, vilket leder till svårigheter för de föreningar med betydligt mindre organisationer. Nu är alla tre klubbar som avancerade från Division 1 redo för de organisatoriska utmaningarna som väntar i Superettan, det är jag övertygad om, Syrianska och Mjällby för sin rutin från spel i elitfotbollen och Västerås SK för den bakgrund som nu finns i föreningen men också för det gedigna arbetet man gjort med organisationen!

Ekonomi i balans är precis som de tidigare två ämnena något som går hand-i-hand med varandra. Ekonomi är förstås en förutsättning för att göra satsningar utan att man bränner ner hela föreningen vid ett eventuellt misslyckande (obs, en hård liknelse), den vägen har allt för många stött på genom åren och konsekvensen blir att man måste sanera skulderna flera år efteråt. En förening har mer än bara representationslaget och därför måste man också ta hänsyn till mer än bara deras framgångar, satsningar och kostnader. Gör man satsningar på A-laget får man överväga vad det blir för konsekvenser längre ner i ledet hos föreningen. Har man ett sponsornätverk så är det ofta de saker man gör utanför plan som är viktigast för en sponsor, man vill synas med föreningar som gör bra insatser för stan och har ett varumärke som står för hållbarhet – något som är omöjligt att skapa utan en god ekonomi i bra balans!

Det är lätt att bli blind på det faktumet att mer centrala medel distribueras ut på nivåerna över Division 1, det är ett faktum men som nämnt tidigare så kommer de medlen också med en större kravbild. Där känns det som Västerås SK är kloka och strategiska i sitt arbete för att bygga upp föreningen, man har mångt och mycket på plats och det känns som föreningen verkligen har landat i en positiv känsla med rätt folk på rätt plats. Under minsta för år som anställd på Ettanfotboll fick jag en hel del matchtröjor, till slut blev det så många att det inte gick att få plats med dem – därför brukar jag inte föreslå det längre. Men en av de första jag fick var faktiskt en VSK-tröja, och den hänger fortfarande i min garderob. Någonstans har man blivit lite förälskad i er förening och jag är lite avis på er som verkligen har fått uppleva det där adrenalinet när man gått igenom #drömhösten och #vskswish-perioderna. Det har varit något helt unikt – och där har ni supportrar verkligen burit fram klubben, glöm inte det.

Nu kommer en ny utmaning när elitlicensen börjar gälla, då är ekonomi i balans inte längre en rekommendation – det är ett krav för att få spela elitfotboll. Där kommer sportklubben inte behöva oroa sig, man har ett positivt eget kapital mycket tack vare försäljningen av ”Vigge” och verkar göra ett starkt arbete på marknadssidan. Det andas positiva vindar runt Västerås SK och jag tycker det skall bli väldigt spännande att få följa klubben i Superettan, spelar man sina kort rätt är det inte en omöjlighet att grönvitt återfinns i Allsvenskan snart. Och det är nog inte omöjligt att jag ser en match, med min VSK-tröja på, under säsongen. Bara hoppas att ni supportrar gör plats för en på läktaren, det skulle vara riktigt kul tror jag!

Jag hoppas mina rader var intressanta att läsa, ni får gärna skicka en rad på Twitter om ni uppskattade det så dyker jag kanske upp som gästskribent på sajten snart igen; @jimmyfors